Att längta

Och då sa Fy:
– Jag längtar lite efter någonting
– Vad längtar du efter då? sa Jaffar. För jag längtar lite jag också.

Fy och Jaffar lever i Beppe Wolgers värld, de vet inte vad de längtar efter så de kliver upp i natten och undersöker vad de längtar efter. De hamnar på ett piano och klättrar omkring bland tangenterna och inne i pianokroppen, tydligen är Fy och Jaffar ganska små. Att de sover i var sin toffla är första ledtråden.

Tänker att det är vad lek handlar om. Ledtrådar och överenskommelser. Är vi överens om världen så kan vi utforska den tillsammans, Beppe berättar och jag lyssnar i det här fallet. I mitt huvud ser jag leken mellan Fy och Jaffar. Lyssnar på vad de säger till varandra i berättelsen. Kan inte påverka vad som händer, för det spelades in 1969, men jag är överens om världen.

Vet inte hur många gånger man har stått i en barngrupp och lyssnat på barn som längtar efter något. Tittat på när de hittar vägen, begrundar ledtrådarna. Inte alltid överens

Ibland vet man inte riktigt vad man längtar efter, men

”ibland blir det en liten melodi”

Den ohörda kunskapen

För länge länge sedan, det är så det börjar, i en dåtid långt långt borta. Men det har varit en del av förskolans värld under många år. Både den jag arbetar på och många andra runt om i Sverige och världen. Berättelsen kretsar kring ett fåtal karaktärer och deras relationer till varandra. Det är en familj som är själva utgångspunkten i all handling som spänner över två generationer. Ett klassiskt tematiskt upplägg, någonting måste stoppas, en ondska. Vi har sett berättelsen genom mänsklighetens historia, från Gilgamesheposet och framåt. Vad är gott och ont?

Hade karaktärerna hetat Jago, Prospero eller Mercutio så kanske man skulle kunna ha en utgångspunkt i ett delvis fiktivt Italien och diskuterat vänskap, svärdsfäktning och renässansen.
Men det hade krävt att man hade läst Shakespeare.

Om det hade handlat om Polyfemos, Kalypso och Penelope skulle båtar sannolikt figurera i någon form. Dessutom en massa olika vidunder och även här vänskap samt svärdsfäktning.
Men det hade krävt att man hade läst Homeros.

Karaktärer som Fagin, Murdstone och Trotter hade fått oss att förflytta oss till gaslyktors sken, pratat om barns utsatthet och vad vänskap är, inte så mycket fäktning dock.
Men det hade krävt att man hade läst Dickens.

Jag tror att det i viss mån är lite avskräckande att sätta sig med Homeros, Shakespeare och Dickens. Det är väldigt tjocka böcker som samlar deras berättelser och man skulle utan tvekan kunna ha en väldigt intressant koppling till Bechdeltestet. Men vad som är gemensamt för dessa berättare (förutom att de är män) är att de anses vara klassiker.

Så vart vill jag komma med det här? Om karaktärerna istället heter Calrissian, Palpatine och Hutt betraktar vi dem annorlunda då? Om transportmedlet är gjort av metall? Om det involverar fäktning? Om det handlar om vänskap? Om gott och ont? Förändrar det något?
Ja det gör det, för det kräver att vi sätter oss och tittar på Star Wars.

Det finns ett berättande som engagerar många barn, levnadsöden som berör och konflikter som inte är enkla. Massor av förskolor rymmer en mängd barn som funderar i etiska termer och besitter en oerhörd kunskap. Men många gånger är det en ohörd kunskap för man lyssnar inte på barnen.

 

 

Se dig omkring

Det står en lönn på gårdenEken
Den fäller sina löv

Men det är som om ingen ser det, löven ligger bara där
Ingen som tittar, ingen som ser det som finns överallt

Krattar ihop löven till en hög, behöver inte säga något
Alla ser löven, barnen hoppar i dem och tjuter av skratt

Kunskapens träd som fäller sina löv
Kom ihåg att titta efter löven

De ligger där, överallt

 

Är det inte lite tidigt?

Sitter i taxin på väg från en föreläsning, chauffören frågar mig vad jag har föreläst om. Jag svarar som jag brukar, ”det handlar om digital teknik, människor och miljö, hur allting kan hänga samman i förskolan”

Han undrar om det inte är lite tidigt att barnen ska börja med digital teknik redan i förskolan (dagis) och är det inte mycket kvinnor inom förskolan (dagis).

Jag förstår inte riktigt vad han menar men säger att det är ungefär 98 procent kvinnor inom förskolan och att jag tycker att barnen har en rättighet att få hamna i en relation till teknik, likväl med allt annat de får arbeta med inom förskolan. (exempelvis rita, lera, dansa, sjunga, fundera, undersöka, vatten, konflikter och allt annat som händer)

”Hinner de sätta sig in i allt som händer inom teknik? Jag menar, de brukar ju inte ha så mycket tid?”

För en sekund undrar jag om han menar barnen eller kvinnorna. Inser att han menar kvinnorna. Jag förklarar att det är väl som vilket område som helst, är man intresserad så hittar man tid. Får uppfattningen att det inte är yrket som gör att man har lite tid, utan på grund av att det mest är kvinnor inom förskola. Gör en avvägning om jag ska ge mig in i diskussionen om könsstereotyper och känner samtidigt att jag gör en generalisering av manliga taxichaufförer.

Börjar berätta om en vän (lägger emfas HON) som håller på att arbeta för att digitalisering och framförallt att kod ska genomsyra skola och ges en ökad förståelse. Att vi måste börja förändra hur vi tänker kring teknik, samhället i stort och skolan (och förskolan) är en del av det.

Så nä, jag tycker inte att det är för tidigt att börja med den digitala världen i förskolan. Inte heller världen, den har ju faktiskt redan börjat i förskolan och det finns mer normer än teknik som måste brytas och ges värde.

 

Vissa dagar

På tisdag är det en sådan dag, en viss dag, som kommer att ge förändringar. Hur det blir vet jag inte, bara att det blir annorlunda. Vad ska jag göra under hösten? De flesta dagar dyker upp och försvinner utan att man riktigt vet vad som hände den dagen, tisdag är inte en sådan dag, tisdag är en dag av möten för förändring. Men förväntan över dagar som man vet är lite annorlunda kan ställa till det också.

Men jag vet att tisdag är annorlunda, på vilket sätt vet jag inte, så varför fundera. Tids nog kommer tisdag och kommer att ta sig vidare till onsdag.

Onsdag, det är en annan dag. Annorlunda på sitt sätt…

Då blir han ju människa!

De finns där, utanför tunnelbanan och affärer. Sittandes, liggandes och ståendes. Det smärtar att det ska behöva vara så här, retoriken från vissa håll säger att det ska förbjudas. Förbjudas att be om hjälp. Det smärtar att man kan tänka så.

Men de som inte ber om vår hjälp, de som inte står där och uttryckligen säger ”Hjälp mig” hur bemöter vi dem. Igår åt jag lunch på McDonalds vid Medborgarplatsen och medan jag väntade på min mat så ställer sig en man bredvid mig, aningens berusad och har en lång konversation med hon som står i kassan. Bestämmer mig för att lyssna på orden och inte hur de sägs.

Vad som sägs är ett ganska roligt samtal, två personer som skojar med varandra. Tycker om att båda pratar med en människa.

När jag bodde i Göteborg och jobbade i en butik så rökte jag. Butiken som jag arbetade i låg i Nordstan (Femmanhuset för att vara exakt) och när jag hade raster stod jag vid den entré där samhällets utslagna ofta var förpassade. För de visste att vakterna i Nordstan inte hade några befogenheter utanför dess dörrar för där var det polisen som ansvarade.

Detta gjorde att jag ganska frekvent fick möjlighet att prata med de som stod där. Många gånger fruktansvärda levnadsöden och jag har undrat om jag skulle kunna stå där om vi delat samma smärtor.

Fick en gång en kram av en man som tack för att jag lyssnade på honom, det gav mig mer än vad cigaretten gjorde.

Det handlar om perspektiv

Allt är väl relativt tänker jag, vilken position ser jag min omvärld ur. Det finns vissa konstanter som är svårare att bortse ifrån men många saker kan man välja att se på olika sätt. Sjukdomar och andra fruktansvärda saker kan man inte tänka sig förbi såklart, men det är inte det jag menar.

Menar inte att man ska tänka sig förbi saker heller. Men vissa saker är inte problem om man inte betraktar det som det. Ibland kan det bara vara att man behöver gå lite längre bort och se saker och ting på håll. Tyst betrakta, ge sig själv ett annat perspektiv, kanske har man stått för nära tidigare.

Viktigt att förflytta tanken, kunna se saker i en annan kontext. Hur sitter saker och ting ihop? Vad är min del i det hela, ibland är det svårt att se det själv, ibland är det svårt att se kedjan.

Man kan inte beskylla molnen för att skymma solen, för det hör ju liksom ihop. Solen är ju en aspekt av molnen för utan dess värme så skulle de inte finnas moln.

20140531_153545 (1)

Så det handlar alltså om perspektiv, befinna sig på en plats där man kan försöka få ett grepp på helheten. Men det går inte alltid att tänka så, det finns saker man inte behöver begripa, ibland behöver man bara promenera lite i solen och strunta i att det finns moln ibland, för det går att sjunga i regnet också.